Hoppa till sidans innehåll

Jubileumsberättelse 1990-2010

06 JAN 2012 17:19
Hej! I samband med klubbens 40års firande fick jag i uppdrag av vår ordförande, Kuno Larsson att skriva en berättelse för åren 1990-2010. Här finns den nu för läsning och för dig som funderar så är den skriven årsskiftet 2010-2011. Den skulle publiceras i samband med Årsfesten/Jubileumsfesten i Skövde men vi hade då inte klart för oss hur den skulle visas. Den innehåller mycket text så jag föreslog att den skulle finnas digitalt, därav den här förseningen, men nu har vi en ny hemsida så då känns det roligt att få visa er den nu tillsammans med alla resultatlistor som ni hittar under "Resultat historik 1971-2011".
  • Uppdaterad: 28 MAR 2012 16:53

Jubileumsberättelse SMIMK/FME 1990-2010

 

Elva år gammal 1978 och jag minns dagen som det var igår. Jag, Pappa Carl-Axel och brorsan Rikard åker till MC butiken Pancho på gamla vägen till Västerås och ”kikar” på hojar. När vi åker hem har vi en Monark Morini 50cc med oss, jag tror knappt att det är sant. Där startar min motocross och enduro karriär och gissa om jag var glad.

 

Under mina första år inom crossen fick jag ovärderlig träning av min Pappa som var officer och tävlade för SMI MK med SM och fyra Six-Days bakom sig i början på -70 talet. Men som han, börjar min tid i Göta MS eftersom vi bor i Enköping.

Pappas engagemang inom FMCK som mc instruktör gjorde att både jag och lillebror fick vara med som knattar och köra körgård, resa upp Jawor som ”ramlat” och kicka den sura rackarn så den startade till en elevs stora glädje. Att se min Pappa jobba som instruktör gjorde mig stolt och det skulle visa sig att han inspirerade mig så pass att jag också ville bli officer.

Sagt och gjort klev jag in genom grindarna i Strängnäs på P10 sommaren 1987 och sen var det inget snack om mitt yrkesval. Därmed tog också min motocross och endurokarriär en ny vändning då jag bytte från Göta MS till SMI MK och gjorde tävlingsdebut i just Strängnäs vid KM 1990. Bakom mig från Göta hade jag några fantastiska år i tävlingsspåren med topplaceringar inom 125 JSM och SM samt ett spännande Six-Days i Frankrike, Mende 1988 med en fin 10:e plats i klubblag med Göta MS.

 

Militär Enduro

Att få komma in i militärens Endurovärld var mycket spännande och givande. Nya klubbkamrater, bra träningsläger och fin sammanhållning gjorde det extra kul att sätta fart på körteknikutvecklingen. I klubben hittar vi namn som Håkan Lundberg, Magnus Josefsson, Åke Jansson, Göran Lundgren, Stefan Jönsson, Tommy Friman, Peter Haglund och många andra bra förare. Det var inte utan att det var kul på lägren när vi drillades av olika tränare men främst minns jag Anders Reidemar som gav guldkant runt min personliga utveckling på lägren inför Six-Days i Sverige och Västerås. Anders hade funnits runt mig som konkurrent under många år i b la Göta MS KM serie och varit en förebild för mig. Att han ville ta sig an tränarskapet inom klubben kändes jätteroligt och det här var ju bara början av hans enorma tränarkarriär.

 

1990 var den stora begivenheten Six-Days på hemmaplan där SMI MK ställer upp med två lag och vi har vår bas i Enköping på S1 och genomför tävlingen i mina ögon på ett mycket proffsigt sätt där vi också har vår ständiga fixare Klas Westerberg med och inte att förglömma Klas dotter Åsa som hjälpte oss med massor av saker.

Vill minnas att vi till det här Six-Days köper vi ett hockeyspel för att ha något ”annat” att tänka på när vi fick en ledig stund över, det spelet finns fortfarande kvar, kanske det rent av finns här i Enköping!?

 

Tävlingsmässig blev 1990 lyckat med seger i Klubblagsklassen på Six-Days med SMI MK lag 1 genom Håkan Lundberg, Magnus Josefsson och jag själv. SMI MK Lag 2 körde in på en fin 11:e plats genom Stefan Jönsson, Göran Lundgren och Åke Jansson. Peter Rahmqvist var utlånad och körde i Kungsbacka MA och fixade en fin fjärdeplats.

I SM körde Håkan Lundberg till sig en fin Silvermedalj i fyrtaktsklassen efter segrande Bill Andersson. Inte nog med det så har Håkan under året kört otroligt fort i VM och har efter det en silvermedalj hemma i prishyllan.

 

Populära militära mc tävlingar

1991 återupptogs MM MC Vinter tävlingen efter flera års uppehåll. Som ung Fänrik fick jag chansen att vara med på denna tävling i Älvdalen runt vecka 8. Att komma med på de stora militärtävlingarna var ju hur spännande som helst. Roliga moment med teori, mekprov och körning dag och mörker på Försvarets Husqvarna 258 med skidor, var ärligt talat skitkul. Efter teoriprovet låg jag absolut sist i resultatlistan.

 

- Jaha, då var det dags att ta igen tid då, tänkte jag och grejade mekproven utan problem och sen fick vi äntligen börja köra.

 

Inför nattsträckan låg jag i alla fall inte sist längre men hade en bit upp till ledande duon. Nattsträckorna började och jag trivdes som fisken i de fantastiskt fina snöspåren och det gick att köra hur fort som helst, kändes det som i alla fall. Det visade sig att det var så och segern tillföll mig, den unga Fänriken före de ”stora grabbarna” Håkan Lundberg och Anders Reidemar.

 

Lite snopet kände jag nog att dom tyckte, hur gick det här till? var kanske en fråga som ställdes, men jag hade en liten hemlighet med mig!

Det var ju så att jag hade varit med min Pappa på hur många vinterkurser som helst genom åren och kört 258:an väldigt många gånger och så tränad av pappa som verkligen kunde köra med skidor.

Här hade vi också våra kollegor från England och den klassiska landskampen avgjordes till Sveriges fördel, förstås.

 

Six-Days kördes i Slovakien det här året och närmare bestämt Povaska Bystrica, en känd Enduro ort och vi ställde upp med samma lag som året innan men endast ett lag. Här var även vår civilanställde kollega Joakim Dahlberg, han som idag ansvarar för tidtagningssystemet på vår fina SM tävlingar. Det var inte lätt att få honom med som civilanställd på Six-Days, det var av tradition endast officerare som tävlade i vårt klubblag, undantaget kan väl nämnas Ingemar Österberg på sin tid. Hur som helst fick Jocke köra i ett annat klubblag och gjorde det med den äran.

För vår del gick det trögt, vi lyckades inte försvara titeln men en sjundeplats fick vi med oss hem i alla fall.

 

Klubbverksamhet – träning, tävling - militärt och civilt

Något som varit signum för SMI MK och sedermera FME är att arrangera och genomföra bra träningsläger. Det vi alltid genomfört är helgläger och så det klassiska ”CA läger (Chefen Armén)” som var ett centralt sanktionerat veckoläger inför varje års Six-Days. Ett annat signum för vår klubb är kamratskap, förmågan att hjälpa, stötta och ha roligt tillsammans är några av många saker som bidragit till en vinnande klubb, det har varit ovärderligt för klubbens överlevnad. Det är den största anledningen till att många av oss fortfarande är aktiva eller finns med, antingen fullt ut i någon roll eller som jag nu för tiden, sådär lite i bakgrunden.

 

Att arrangera militära tävlingar har Försvarsmakten alltid varit duktig på. Motorskolan stod oftast som värd för MM MC Vinter och MM MC Sommar vandrade mellan förbanden i landet och de allt mer populära militärklasserna på dom stora varvloppen, Stångebroslaget, Ränneslätt och Gotland har ibland också haft mästerskaps status som MM (FMM) eller Mid (Militär Distrikts tävlingar).

 

Stångebroslaget är ju klubbens egen hemmatävling sedan 1994 där vi kört tävlingen tillsammans med Linköpings MS sedan dess. Dom första åren inne i Linköping och runt 1998 där vi är idag, Prästtomta läger på Kvarn Skjutfält. Innan dess ansvarade klubben för den anrika Hylsjakten som oftast genomfördes just på Prästtomta.

Under dom här dagarna i Juli månad samlas klubbens medlemmar och kör järnet med tävlingen som är otroligt uppskattad och vi tangerar deltagarrekord varje år. Att som vår klubb samlas vid detta tillfälle är ovärderligt då vi normalt är utspridda över hela landet och har ingen naturlig träffpunkt, klubblokal eller träningsbana. Vi träffas vid läger, när vi tävlar själva eller vid Stångebroslaget och så förstås vid vårat årliga klubbmästerskap med middag och årsmöte.

 

Jag själv tar en timeout i slutet av -92 när jag kände att ekonomin inte räckte till, det var inget lätt beslut men samtidigt öppnades en annan karriär, som jag kanske inte riktigt förstod just då, men jag blev klubbtränare i Göta MS under fyra år vilket var hur kul som helst. Samtidigt kan sägas att min militära hjälm inte hamnade på hyllan. Som MC instruktör i det militära utbildade jag MC ordonnanser under många år vilket gjorde att jag aldrig slutade köra hoj. Alla militära tävlingar som genomförts under 1990-2000 talet har jag varit med på för att få tävlingsnerven och att träffa alla härliga kamrater.

 

SMI MK deltar som vanligt på Six-Days under 90 talet och resor utanför Europa blir vanligare då FIM vill bredda på arrangörs ansvaret, visserligen inte nytt men senast var i USA 1973 där för övrigt SMI MK:s lag 1 lyckades köra in på en fin andra plats och SMI MK:s lag 2 blev trea i Klubblagsklassen. Segrare blev smått sensationellt SMK Eksjö. Svensk dominans och våra förare var Olle Ekman, Carl-Axel Grindberg, Anders Hallberg, Tommy Johansson, Ingemar Österberg och Lennart Johansson. 

 

16 år som Six-Days förare

1993 startar en era som inte går av för hackor. Det här året går Six-Days i Holland och Patrik Görl, flygteknikern från F16 och Enköpings sonen startar här sitt första six-Days. Smått galet finner vi honom 16 år senare i Six-Days med lika många starter i rad och ingen av dem bruten. Det är bara att lyfta på hatten och visa sig ödmjuk, det är rekord i klubben och kanske rent av i Sverige också. En sjundeplats fixar Patrik tillsammans med Åke Jansson och Stefan Jönsson.

 

1994 var SMI MK åter i USA och kör i ett område som ägs av en och samma ägare. Varma dagar men Patrik Görl, Åke Jansson och Lars Magnerfält kör mycket bra och fixar en fin sjätteplats. Lars gör sin premiär här och om jag minns rätt så körde han otroligt starkt på slutprovet i 250 B heatet, vann det och fick bästa tiden i klassen.

 

Larry Gustafsson dyker upp i klubben definitivt 1995 genom att vara med i Polens Six-Days och där han tillsammans med Åke Jansson och Patrik fixar en niondeplats. Året efter kör han VM tävlingar och b la vinner han en dag i Finland viket var något historiskt ur klubbperspektivet.

 

Finland och Italien står som värdar för Six-Days -96 och -97 och här har vi Patrik, Lars Magnerfält och Stefan Andersson i laget. Samtidigt vill jag minnas av vi som klubb stöttade och servade ett lag bestående av tjejer från Sverige. I det laget hittade vi Maria Sandell och Erica Roth, kommer inte riktigt ihåg vem som var den tredje tjejen.

I Finland visar grabbarna bra tävlingstakt och slutar på en fin fjärdeplats. I Italien året efter är det Patrik, Larry och Stefan som bärgar en sjätteplats.

 

Elitidrott på programmet för våra tjänsteidrotter

Försvarsmakten vill satsa på Elitidrott i syfte att synas mer ute i samhället och därigenom få en ökad förståelse för vilka som skulle kunna söka sig till officersutbildning eller annan anställning inom Försvarsmakten. Överbefälhavaren vill kalla detta för ”ÖB utmaning” och det projektet startar i olika skeden och Motorsportsektionen/SMI MK antar utmaningen 1997 och jag själv blir tillfrågad om att vara ansvarig ledare (Förbundskapten för det militär Endurolandslaget) för den här satsningen som skulle erbjudas ett gäng Enduroförare inom SMI MK.

 

Jag tackar ja och hux flux är man tillbaka i SMI MK igen som tränare/ledare tillsammans med civilanställde friskvårdskonsulenten Helena Larsson från Kristinehamn som ansvarade för tränings- och kostlära samt fystester.

Under 1998 börjar gruppen kristallisera sig och de som satsar mest är Patrik Görl och Larry Gustafsson.

 

Australien står åter som värd för Six-Days, senast var -92 och då vann ett Svenskt klubblag igen och det var för mig glädjande Team Östra med min lillebror Rikard Grindberg. Christoffer Moilanen och Mikael Björklund, kul nu har vi vunnit två guld i familjen och ett silver/brons genom Pappa i USA -73.

 

Vi åker nu dit med Patrik Görl, Larry Gustafsson och Lars Magnerfält. Ett bra lag där Patrik och Larry har varit ute och kört hela VM säsongen i ÖB Utmaningskonceptet som innebar att dom fick träna och tävla på 50% av sin arbetstid, förmånligt och otroligt värdefullt för utövaren men också för Försvarsmakten då dom båda var bra ambassadörer.

Här händer det man inte vill vara med om, Lars Magnerfält går omkull lätt på en träningsbana dagarna innan start, slår i axeln illa och efter många försök från Helena att få ordning på axeln fattar Lars beslutet att det inte fungerar med start från hans sida.

Då beslutas det att jag hoppar in istället, jag var tränad och förberedd reserv och nu var det bråda tider att hinna bekanta sig med hans Yamaha ZRF 450, lära sig kränga däck med korv m m.

Allt fungerade bra och vi gör ett bra race och slutar fyra endast 25sekunder från pallplatsen.

Mitt bästa minne är starten i 400cc fyrtakts A heat, 40 man på grind, bara fyrtaktare, cross världsmästaren Joel Smets på samma startgrind och sen iväg, jisses vilket ljud och vilken känsla, helt klart det roligaste heat jag någonsin kört.

 

Comeback

Gissa om man är lättlurad. Efter den här comebacken på tävlingsarenan och med min fjärde Six-Days start ville jag mer. Vi fortsätter -99 med ÖB utmaning och Larry och Patrik fortsätter ute på VM och gör mycket bra ifrån sig, utvecklingen går framåt för båda två. Själv kör jag lite 250 cc 2t i några SM tävlingar för att få den träning jag önskar inför Six-Days i Portugal.

 

Valet inför det Six-Days är dock att gå över till den lilla klassen, jag har genom karriären kört bäst på 125 cc 2t och ville nu göra en sista resa mot en SM medalj under 2000.

1999 drar vi till Portugal med motorcyklarna i Livgardets megastora hästtransport. Jag var själv med och körde bussen tillsammans med Göran Lundgren, Stefan Jönsson och Tony Lundgren. Helt galen resa där det mesta hände. Roligt minne men ingen bra uppladdning inför tävlingen som skulle bli den tuffaste för min del av alla sex Six-Days jag körde.

Vi är väl förberedda och gör en bra tävling där vi efter dag fyra ligger tvåa efter ett Italienskt topplag men efter dag fem är vi i topp.

Italienarna tappar en förare den dagen och vi kan andas ut och det behövdes efter att jag själv under dag fyra fick kämpa mig igenom dagen, utan tidsprick men med en kolvring som hade gett upp. Kolvringsbyte på kvällen och sen var hojen som ny, gissa om det var skönt när den startar på morgonen och jag vänder mig om och ser att värsta konkurrenternas 125 åkare fortfarande står kvar och meckar, han skulle ha startat före mig.

 

Vi blir klubblagsvärldsmästare i Portugal, Coimbra -99 och jag får äran att för andra gången i klubbens historia ta emot segerpriset tillsammans med Patrik Görl och Larry Gustafsson.

Det kändes skönt att ÖB Utmaning konceptet gav dom här resultaten, det var och är inget nytt att SMI MK tar fina topplaceringar i Six-Days och förutom fjärdeplatsen i Australien var ju SMI även fyra i Finland 1996.

 

Hård satsning under Millennium

Satsningen fortsätter även år 2000 med Patrik och Larry ute på VM arenan och i år lyckas dom bäst genom att Larry tar en fin åttondeplats i 400cc fyrtaktsklassen och Patrik etablerar sig som stadig VM poängplockare.

Hemma tränar Patrik och jag som ”dårar” och farten höjs vilket resulterar i våra bästa SM resultat under våra respektive karriärer. Själv fixar jag bronspengen i 125 klassen och Patrik tar en hedrande sjätteplats i 250.

Six-Days går i Spanien, Granada och vi kör stabilt och gör nog den bästa tävlingen någonsin men vi klarar inte av att försvara guldet men likväl fixar vi en bronsplats i klubblagsklassen.

 

Efter -00 lägger jag definitivt elithjälmen på hyllan vilket jag gör med blandade känslor. Försvinner bort en kort stund från klubben, är ansvarig hockeytränare i några år men kommer tillbaka som klubbtränare 2003 i Skövde efter att ha snackat med Magnus Josefsson som då var ansvarig tränare i klubben.

Sa att jag gärna kommer och  hjälper till igen som tränare och det var nog det bästa jag gjort i livet, nu var man tillbaka ordentligt igen och så här i backspegeln har jag mycket att tacka Magnus för den här möjligheten.

 

SMI MK blir FME

2003 är också året då SMI MK ändrar skepnad genom att byta namn eftersom SMI (Svensk Militär Idrott) försvinner som begrepp och organisation ur Försvarsmakten. Vi har alltid varit en SVEMO ansluten klubb och därmed öppen för vem som helst att vara medlem. Nu är det så att historiskt var det främst officerare som tränade och tävlade för SMI och sedermera även civilanställda i Försvarsmakten men det fanns ingen som direkt var med och tävlade för oss som var ”civil civil”, alltså ingen anställning överhuvudtaget i Försvarsmakten. Det kom sig nog mest av att ingen utanför direkt trodde det var möjligt att vara medlem hos oss.

 

Nu finns det krafter inom klubben med b la Magnus Josefsson och Kuno Larsson om att klubben skulle ”öppnas upp” för omvärlden. Det gör att vi efter ett tag får medlemmar som är civil civila och därmed har startskottet gått för en ny tid inom klubben som nu heter FME, Försvarsmaktens Enduro Klubb.

 

Ungdoms RM

En annan spännande era har nu också startat genom att i Sverige har vi nu fått igång en Ungdoms satsning inom Enduron. Ungdoms RM serie drar igång och vi hittar söner till oss gamla uvar i resultatlistorna. Dessa knattar har ju kört för klubben i många år men äntligen dyker killarna upp i mästerskapsklasser. Klubben har sedan tidigare haft yngre förare som tävlat lite inom crossen men också inom Enduron där klasser funnits för ungdomar.

 

Tjej RM har funnits i flera år och vem kommer inte ihåg Erica Roth, Maria Sandell och Annette Eilert. Dom hade under slutet av -90 talet börjat tillsammans med Pia Däldebrink och många fler att köra Enduro i herrarnas SM och efter mycket tjat fick även dom ett eget mästerskap. Jag var inblandad i många tjejläger på -90 talet och kände dom flesta av dessa hårt satsande tjejerna som inte tvekade att ge sig ut i Europa för att utveckla sig internationellt. Medaljerna radas upp för dem och deras framfart smittade av sig bland tjejerna ute i landet vilket gjorde att fler ville vara med i utvecklingen.

 

Klubbens första tävlande tjej

Inom vår klubb finns det nu en tjej som också vill ut och utmana inom tjejenduron.

FME har därmed historiens första kvinnliga Enduroförare i leden, en mycket målmedveten tjej, Vanja Kollamann från Riddarhyttan tillhörande F16 i Uppsala dyker plötsligt upp i spåren tillsammans med sin kompis/pojkvän och sedermera man, Robert Tranberg i början på 2000 talet. Första totala RM resultat kommer 2003 för Vanja med en fin silvermedalj efter sin förebild Erica Roth. Därmed har Vanja presenterat sig ordentligt och hennes elitkarriär tar fart på riktigt.

 

Vintern 2004 besöker Vanja och Robban mig för att diskutera ett framtida samarbete, jag får förfrågan om att vara hennes personliga tränare och gissa om jag blir stolt och glad över det. Självklart tackar jag ja och det kändes smått himmelskt eftersom jag under 2003 startade min egen tränarverksamhet och samtidigt som Vanja frågar så har även 2004 års Svenske Mästare, Niklas ”Nisse” Gustafsson också frågat mig om personligt tränarstöd. Därmed tar min tränarkarriär fart och det är hur kul som helst och i skrivande stund kan jag konstatera att jag haft många fina år med dessa två underbara förare. Det har blivit många förare till under mina vingar men det är en annan historia.

 

”Dakar Thomas” börjar med Enduro

En annan storförare inom klubben presenterar sig i början på 2000 och namnet är bekant för många, vem kan ha missat Thomas ”Dakar” Berglund. Den FME:are som tagit sig an den stora utmaningen att köra Paris Dakar, vilket han gjort med stor energi och målmedvetenhet. Men han presenterade sig i klubben genom att vara med 2001 i Frankrike och fixa en sjätteplats tillsammans med Patrik och Larry. Strålande och eran fortsätter för klubben med framskjutna placeringar. Det följs upp 2002 med ett ännu bättre resultat i Tjeckien genom att återigen stå på pallen genom en bronsplats.

2003 sticker hela Six-Days över till Brasilien och där får förarna vädra hojarna på fantastiska sanddyner. Vi har samma lag och dom gör bra ifrån sig. Roligt detta år är att -10 talets största Svenska förare, Joakim Ljunggren gör här nu sitt första framträdande i landslaget och gissa om han körde, fort som fasen och jag tror nog att han inte riktigt fattade vad han åstadkom just då. Samtidigt är världens största Motocrossförare på plats och totalvinner, inte mindre än Stefan Everts förstås.

 

Larry var under dom flesta Six-Days ankare i laget och var en pålitlig internationell förare, den tävlingsformen passade honom allra bäst och innan han lägger sin elithjälm på hyllan hade han genomfört elva Six-Days. Patrik fortsätter säkert och galet stabilt och är den som står för stommen i laget i alltså 16 år, helt fantastiskt. 2004 var laget i Polen och här får vi med oss en annorlunda och lite skrämmande erfarenhet.

 

Polen är känd för att ha en ”konstig” publik, mer lik huliganer vilket Larry fick erfara en dag. Larry visas in på ett sidospår som han uppfattar som ett bättre spåralternativ förbi en svårighet. Väl därinne så möts han av slanor som är uppsatta som en spärr över spåret, Larry tvärstannar och upptäcker att det är ett gäng som rusar mot honom. Han tvärvänder men får ett hårt slag med ett bollträ mot armbågen som spricker. Larry lyckas ”fly” förövarna som nog hade siktet inställt på att sno hans Husabergare. Larry kunde inte fortsätta utan fick senare bryta tävlingen p g a dessa huliganer.

 

FME arrangerar VM

2003 och 2004 hittar Enduro VM till Skövde och ett samarrangemang mellan fem klubbar är ett faktum och ett vinnande koncept. Eller vad sägs om en uppskattad publik siffra på 10 000 vid våra VM tävlingar. Helt galet stort och det är också i början av Alan Blanschards promoto era så upplägget runt VM är nu otroligt proffsigt och välorganiserat.

Klubbens alla medlemmar samlas återigen runt arrangörsskapet och vi ansvarar för b la banorna och depån. Kanon roliga dagar att vara FME medlem.

Vi får se spännande tävlingar båda åren och även vid den här tiden så har ”extreme proven” gjort sin entré i VM till vissa förares förtret men för sporten ett mycket lyckat drag, idag är det ett proffsigt inslag även i Enduro SM och jag är en av dom som välkomnar detta. Våra förare måste utveckla sig ytterligare en dimension som bara gör dem till bättre förare.

 

FM Elit

ÖB Utmaning som koncept fick en ny skepnad någonstans runt 2006 och för vår del så är det nu Vanja Kollmann som får chansen att föra dom gröna färgerna vidare i Elitidrottandet. Konceptet byter namn till FM Elit och omfattar endast 6st officerare i Försvarsmakten där vi alla nog känner igen b la Oskar Svärd från Vasaloppen. Det här gör att Vanja nu utökar sin satsning mot den internationella arenan och lyckas med bedriften att ta EM guld 2006.

 

Året innan får Vanja sällskap av andra kvinnliga förare genom b la Camilla Mitkiewicz som ordnar en bronspeng i tjej RM 2005. Dessutom kommer Elena Fredriksson till oss från Linköping.

Det här uppmärksammas av Magnus Josefsson som efter en förfrågan från Vanja om det inte skulle kunna gå att starta Six-Days i Slovakien 2005 med ett rent tjejlag och Magnus nappade direkt, inte för inte han kallas ”positiv”. Vi drar till Slovakien med två lag, ett herrlag ”SWE Armed Forces Man” och ”SWE Armed Forces Women”. Magnus Olofsson kliver nu i laget för första gången bredvid Patrik och Thomas. Laget presterar bra och slutar på en trettonde plats.

Thomas han vara med fem gånger i Six-Days innan Dakar äventyren tog överhand. I skrivande stund är han återigen ute på sanddynerna och jobbar för fina resultat.

 

Tjejerna kör i klubblagsklassen och vi hade draftat ett dreamteam genom att Vanja lyckades övertala sin förebild Erica Roth att hoppa i Endurokläderna igen för att vara med som ett ankare i laget. Frågan gick även till Göta MS framtidskort, Jessica Jönsson och sen hade vi får egen Elena Fredriksson som reserv. Tjejerna fick en tuff men värdefull resa i Slovakien och för Ericas del blev det här hennes senaste framträdande i sporten. Vanja och Jessicas resa har nu precis börjat.

 

Startskottet var fullbordat för en framtida tjejsatsning inom Sverige som skulle inledas genom Vanja med stöd och support av Magnus Josefson, Robban Tranberg och jag själv.

 

Vår första Junior placerar sig i JSM genom Tommy Haakkarainen och så även Jonas Fredriksson i USM 3. Elfte plats respektive sexa känns kanon. Tommys placering är den första i JSM sedan 1977 där vi återfinner stornamnen Peter Persson och vår egen ”gamle” ordförande Per Lennerman.

 

2006 startar Vanja Six-Days i lagnamnet SWET, Swedish Women Enduro Team tillsammans med Jessica och Paulina Andersson som leds av tidigare nämnda herrar. Hård satsning på tjejfronten genom att b la erbjuda proffsiga träningsläger för tjejer i Sverige.

FME startar med Patrik Görl, Lars Magnerfält är tillbaka igen och för andra året är Magnus Olofsson med.

Båda lagen kör stabilt och gör bra ifrån sig i det underbara landet.

Nu får vi för andra gången uppleva en dag av storm och regn som gör att tävlingen måste avbrytas. Lars Magnerfält sitter fast i en backe tillsammans med ca 50 förare och ringer Larry och säger att det är stopp. Vi själva står på service och håller i tältet för allt vad det går, minuterna efter avbryts tävlingen. Samma sak hände i Australien 1998.

 

Enduron moderniseras, äntligen..

Fram till 2010 händer massor inom Enduron i Sverige. Hela SM upplägget moderniseras med ett SM team som ansvarar för hemsida, anmälningar, tidtagning, team sammanhållning i depågator. Säsongen 2010 kommer jag att minnas som ett kanon år då vi inom SM också går över till internationellt upplägg som under en fem års period skall utvecklas så att vi sen står med en serie som motsvarar EM eller VM i upplägg och genomförande.

Ungdomarna och Tjejerna får sin SM status som efterfrågas en tid. Det är otroligt många som kör dessa mästerskap och det känns fint för framtiden. Ladys Cup är en tjejklass som under 2010 funnits med på herrarnas SM i syfte att erbjuda dom tjejer som vill få nästa utmaning innan dom ger sig ut på EM eller VM, längre och tuffare tävlingar har efterfrågas.

 

Lag VM för tjejer prövas

Lag VM för tjejer körs på prov i Chile 2007. SVEMO är inte riktigt med på noterna och vill inte ta ansvaret för tjejerna utan SWET ber om stöd från annat håll. Lars Pärnebjörk och Team Östra tar över ansvaret för tjejlaget. Vanja och Jessica får nu sällskap av crosstjejen Sandra Adriansson och laget tar medalj direkt.

I Chile får även en ny förare chansen att göra sin Six-Days debut i FME, det är Daniel Karlström som äntligen får ta steget ut på den internationella arenan. Han gör det bra tillsammans med Patrik och Larry.

 

 

2007 kör vi ett lag SM i Linköping med ett som vad jag vet första rena juniorlaget i ett upplägg som Team Östra arrangerade. Det blev ett sex timmars varvlopp, fyra förare i laget som fick avlösa varandra efter eget omdöme. FME mönstrar juniorerna Jonas Fredriksson, Viktor Gilberg, Viktor Häll och Marcus Grindberg med mig som lagledare. Det var ett sånt där härligt ögonblick igen när man känner att vi skriver historia. Vi hade tränat bra under året och grabbarna var riktigt fokuserade. Bra förberedelser och ett genomförande som ger dom med beröm godkänt.

 

FME får nu ännu fler civil civila förare som från tidigare klubbar redan är etablerade inom sporten, här kan nämnas Mikael Persson, Nikh Jacobsson och Pierre Fonzov. Dom kommer efterhand att ta plats i Six-Days lag vid sidan av Patrik från och med Grekland 2008.

Det här året kör Pierre och Mikael i Team Östra lag men som ändå har ett nära samarbete med FME. Det gör att vi där har flera FME förare men i olika lag. Patrik och Larry gör nu sitt senaste och kanske sista framträdande i Six-Days samtidigt som Claes Troste gör sin debut. Claes har funnits med i många år som förare men inte riktigt fått plats i laget utan har tidigare erfarenhet som service gubbe vid flera Six-Days. Men nu kör han och visar stor glädje i det och gör bra ifrån sig och laget tar en godkänd tolfteplats.

 

I Grekland kör Vanja tillsammans med Jessica och Paulina och dom tar hem en fin bronsmedalj. Lag VM är fortfarande under prov men vi känner att det nya konceptet från 2007 års Six-Days i Chile fungerar väl. Förutom Women klassen så är även klubblagen skilda från nationslagen. Det här är kanon och äntligen blir tävlingen mer rättvis för klubblagsåkarna. Det är också så som startordningen är fixad, först nationslagen och sen klubblagen.

 

Tjänsteidrotten Motor läggs ner

Nu händer något som vi aldrig kunnat drömma om. Inom Försvarsmakten har vi sedan väldigt många år haft ca 10st tjänsteidrotter där Motor varit en framstående sektion med idel bra resultat, både på tävlingsarenan och att fostra och utveckla nya förare genom b la träningsläger och god kamratskap.

Inte helt oväntat går luften ur klubbens medlemmar och främst dom som aktivt jobbat under många år med att komma till Six-Days med ett klubblag. Det resulterar i att FME för första gången beslutar sig för att avstå 2009 års Six-Days i Portugal. Vanja är dock med och kör i det officiella damlandslaget men fortfarande i Team Östras regi tillsammans med Jessica och Sandra och det gör dom så bra att det blir en silvermedalj.

 

Men all förändring är inte alltid till ondo, finns bara kraften, viljan och engagemanget så reser man sig och så gäller även för vår klubb. Kuno Larsson är vår ordförande under den här tiden och han är en stor kämpe och vill aldrig ge upp utan det inslagna spåret med att bli en ”vanlig” klubb fortsätter. Det tillsammans med alla medlemmar som hälsas välkomna till klubben, värvar nya förare som har framtiden framför sig och erbjuder bra träning. Nu kan vi åter finna ett historiskt ögonblick i år 2010 med att mönstra ett FME lag i samarbete med Team Östra i Mexico. Vårat lag är nu ett rent lag förare som är civil civila.

Hur coolt som helst och här representeras vi av Pierre Fonzov, Nikh Jacobsson och Tommy Haakkarinen. Dom kör så säkert och bra att belöningen blir en hedrande niondeplats. Nämnas bör göras att SMI MK/FME sällan varit sämre än tia i klubblagsklassen om inte en förare har brutit.

Samtidigt kör nu Vanja och Jessica tillsammans med FME tjejen Camilla Mitkiewicz i historiens första officiella damlandslag. Det roliga i det här är att FME:s Helena Larsson som var med i ÖB utmaning konceptet nu är Förbundskapten för damlandslaget som klarar målsättningen och tar en bronsmedalj.

 

Resan börjar närma sitt slut

Magnus Josefson och Håkan Lundberg var två förare som satsade helhjärtat på sporten under senare delen av -80 talet och en bit in på -90 talet med full VM satsning. Bäst lyckades Håkan som körde för Husqvarna den här tiden med att ta ett VM Silver i 350 fyrtaktsklassen 1990. Trots det blev han inte uttagen i landslaget till Sveriges Lag VM utan fick ”nöja” sig med att köra för SMI MK:s klubblag, tack sa jag och Magnus som fick chansen att köra i samma lag som Håkan som ”nollade” i sin klass varje dag.

Under den här perioden är Försvarsmakten fortfarande rätt så stor till antalet regementen och officerare. Linköping hade ett näste med Göran Lundgren, Stefan Jönsson, Peter Rahmqvist och vår allas stora vän Janne Moberg. Janne var en kille som ”alltid” fanns med på six-days, var med på träningsläger och ansvarade för logistiken, tog tider och fixade med det mesta. Den här ligan hade fler runt omkring sig i Linköping men för oss som var med på den här tiden kommer man aldrig att glömma alla galenskaper ”bröderna bäver”, Stefan Jönsson och Göran Lundgren, hittade på. En som fick utstå både ett och annat var Peter. Många minnen men en kan nämnas från ett KM. Peter kommer in efter första rundan och är helt lyrisk.

 

- jag har ta mej fan kört på full gas hela rundan, jäklar vad det har gått fort säger han smått salig. Grejen är den att Göran och Stefan har meckat med hans trottel så gasen går bara till knappt halv gas men det vet han inte om.

 

Så här var det ofta och många upptåg har gjorts genom åren på många olika sätt, alltid med glimten i ögat så det har känts otroligt att få vara med vid olika händelser eller bara höra ”storyn” i efter konstruktion.

 

 

Militärmästerskap

Militära tävlingar var en del av verksamheten inom tjänsteidrotten. MM är Militärmästerskap och som sedan blev FMM, Försvarsmaktsmästerskap har genomförts genom åren men vi fick 2003 uppleva den senaste och kanske sista FMM MC vinter i Östersund. Mästerskapet blev flyttat från Älvdalen då Motorskolan flyttade från Skövde till Östersund. Under dom här tävlingsåren med vintertävlingar har vi som kört fått gjort det i fina förhållanden, det har varit intressant att fått vara med i dom här tävlingarna, det var många som ville vara med och arrangörs staben har varit fylld med engagerade människor. Oftast fick Motorskolans personal ordna med det mesta och då tänker jag först på Ola Edvardsson som oftast var banchef och satt många timmar i sin bandvagn för att ”packa” spår. FMCK medlemmar har också varit deltagande med många funktionärer.

I samband med Vintertävlingarna hade vi under många år också vårat årligen återkommande landskampsutbyte med Brittiska Armén. Engelsmännen älskade att komma till vårt vintriga landskap för att dra med Husqvarnan med skidor.

 

Klas Westerberg har varit anställd vid Motorskolan när den låg i Strängnäs och har under en herrans massa år varit ansvarig för inköp av våra motorcyklar som användes vid Six-Days men han var oftast den som supportade våra Brittiska kollegor när dom var här. Klas var även med många år när vårat landslag åkte till England.

”Kapten Klaus” var otroligt populär och uppskattad av Engelsmännen och till råga på allt sätter Klas upp två vandringspris till MM MC vintertävlingarna. Hans morfar Erik Westerberg, som tog den första Novemberkåsan för alltid lämnade många fina och värdefulla priser efter sig. Två av dessa blev nu vandringspriser, den ena för den individuella klassen och den andra för lag tävlingen för Förband. Dessa sattes upp 1993 och sista segern gick 2003 till Daniel Karlström och S1 i lag.

 

1998 var första gången som vi vann över Britterna på deras hemmaplan, alltså under 90 och 10 talen, det var stort och jag känner den glädjen tillsammans med Patrik Görl, Stefan Holm och Larry Gustafsson. Vi fixade den segern och Larry var totalsegrare med mig som god tvåa. Har varit ”ower there” fem gånger och varit på pallen alla gånger individuellt men jäklar så nära det var att få ta hem totalsegern -98, men så förlorar jag mot Larry, shit var jobbigt men också väldigt roligt att vi ”ägde” racet, vi var bäst. Till råga på allt åker britterna på däng året efter också på hemmaplan. Det var stort, vi vann alltid racen hemma i snöspåren men att slå dom i sin trial på deras Armé Harleys var svårt.

 

Stor tävlingen Ränneslättsloppet startade 1993 en klass för militärer körandes på 258 i kronans mc ställ. Det var ett varvlopp på en och en halv timme med gemensam masstart. Eksjö Garnison satte upp ett vandringspris som sedermera togs hem av S1 i Enköping. Det krävdes fem inteckningar från ett och samma förband. Jag själv lyckades med att ta hem sju segrar varav dom två första var för P10 vilket gjorde att jag fick ”börja om” när jag flyttade till S1. Priset var en stor kanon och den finns fortfarande kvar inom FME som vandringspris.

 

Gotland Grand Nationell har också militärklass sedan 1992 där jag hade en härlig fight med Magnus Josefson men som jag förlorade till Magnus fördel. Ute på ön körde vi några år även Armé Mästerskap, det var roligt då självaste Armé chefen Åke Sagrén var med och tittade.

Vår egen tävling, Stångebroslaget har också haft en militärklass sedan minst 1997 då tävlingen kördes för sista gången inne i Linköping innan den flyttades ut till Prästtomta där vi är fortfarande.

 

Stora segrar

Klubben har skördat många och fina resultat. Under våra 40 år har vi RM, SM och EM/VM medaljer från Ingemar Österberg, Olle Ekman, Håkan Lundberg, Patrik Görl, Vanja Kollmann, Sandra Lysén, Camilla Mitkiewicz och jag själv.

Kan inte låta bli och nämnda att Håkan Lundberg 1989 och Ingemar Österberg 1979 också ingår i skaran som vunnit Novemberkåsan.

 

Vanja har hunnit med en hel del under dom här åren där en häftig händelse är hennes deltagande i det Amerikanska Enduromästerskapet, GNCC. Två deltävlingar kör hon och hon vinner båda, hur kul som helst. Lägg därtill Red Bull Romaniacs 2009 och 2010 där jag första året fick vara hennes lagkamrat så har hon provat det mesta ute i världen, Tyska varvloppsserien finns även med och Erschberg. Hon avslutar sin elitkarriär 2010 med att ta EM brons individuellt och fyra i historiens första VM för tjejer samt ett Lag VM brons.

 

Avslutningsvis

Att nämna alla förare, medlemmar och anhöriga i en sådan här skrift är nog rätt svårt. Att också komma ihåg alla händelser stora som små och försöka få med det är också svårt. Det är med andra ord inte helt enkelt att ”välja” ut händelser för att göra det till en intressant läsning utan att göra någon besviken över att inte fått vara med i skrift. Vill därför be om ursäkt för om någon känner så, det har inte varit med vilje i så fall.

För mig har det varit en ära att skriva den här jubileumsberättelsen. Ni som känner mig vet att jag gillar att skriva. Fingrarna får ”spela piano” över tangent bordet och jag har försökt under åren att bidra med text i olika avseende, både i den gamla ”bullentinen” och i den moderna hemsidan som förövrigt startades upp runt 1998-99.

 

Hoppas ni haft en spännande läsning, vi skriver hela tiden historia. Alltid är vi i den och ibland får vi stanna upp och göra en historisk reflektion och minnas tillbaka. En del bryr sig inte, ser bara framåt medan vissa uppskattar och värdesätter historien där vi alla varit delaktiga på många sätt.

Att driva en klubb som SMI MK och sen FME är en utmaning och inget ensamjobb utan det är styrelsen tillsammans med engagerade medlemmar som har tilldelats eller tagit sig olika roller som gör att det lever vidare för framtidens nya utmaningar och roliga upplevelser som vi alla får uppleva, antingen själva eller tillsammans.

 

Jag började med min egen story att 1978 få starta igång en Monark 50cc och nu när vi är framme vid 2011 har jag hunnit med otroligt mycket inom klubben och sporten. Sporten är en del av mig och jag har många gånger undrat om jag är en Enduro nörd? Jag kan nog säga att jag är det men det står jag för och känner mig stolt över det.

Så många vänner som jag har inom det här, så många upplevelser, så många länder som jag fått vara i, det går knappt att ta in i mitt medvetande. En sak jag är både glad och stolt över är att min Pappa Carl-Axel och min bortgångna mamma Siv som alltid funnits och finns vid min sida i sporten. Under dessa 20 år har också min son Marcus funnits med på många sätt men inte minst som förare. Min endurotid är ännu inte över, tvärtom så hoppas jag på nya utmaningar och ser framtiden an med spänning och nyfikenhet.

 

Lev väl alla och lycka till i framtiden

Robban Grindberg

 

Skribent: Robert Grindberg

Postadress:
Försvarsmaktens EK - Motorcykel och Snöskoter
Vanja Kollmann, Nysätra 14
74963 Örsundsbro

Kontakt:
Tel: 0707-385657
E-post: This is a mailto link

Se all info