Hoppa till sidans innehåll
AngloSwe 2012

Info Anglo/Swe

19 OKT 2012 13:33
Anglo/Swe 2012
  • Skapad: 19 OKT 2012 13:33

När Fredrik Skoglöf som var ansvarig för Anglo/Swe frågade mig om jag ville vara med i laget svarade jag självklart ja. Jag ville ha revansch för 2007 då jag var med men blev sjuk och fick ligga på ett sunkigt logement hela helgen.

Stefan Andersson hade tidigt sagt sig vilja vara med och efter lite övertalande från min sida skulle även Fredrik köra. Han hade först tänkt göra som Kuno gjorde 2007, dvs mest gå runt och sprätta och hacka på undertecknad. Sista förare in i laget var Johan Feldt. Vi behövde även en serviceman och här anlitades Christer Elmgren.

På onsdagen innan tävlingen hämtade vi skåpbilen och efter några timmars lastande och strulande, då undertecknad glömt passet hemma, gick transporten med mig och Stefan mot Trelleborg och färjan till Rostock.

Tidigt på torsdag morgon rullade vi av färjan och lyckades få GPS:en att förstå att vi var i Tyskland. Vi bestämde att vi skulle lita på den då vi inte lyckades få tag i en ordentlig karta. Detta beslut borde vi inte tagit. Flera gånger sa GPS:en ifrån att det var STAU och gjorde om rutten. Vid ett tillfälle hamnade vi i ett litet samhälle då den nya fina förbifarten inte fanns med. Tack G6 på Lv6 för att ni uppdaterar vår utrustning!  Resan fick iaf en något nordligare rutt än Fredrik planerat men när regnet till slut upphörde att vräka ner kunde man låta bilen sträcka ut på autobahn och vi tuggade mil. Tankstopp och matrast i Holland och sen drog vi vidare och allt var frid och fröjd ända tills GPS:en ledde in oss i centrala Gent i rusningstrafik. Färden gick via gångbanor och busstorg till trånga kvarter innan vi lyckades ta oss ut och hitta rätt avfart. Resan gick vidare och utan fler missöden hamnade vi till slut i Calais och checkade in till Eurotunneln. En dryg timme senare var vi på rull igen, denna gång i vänstertrafik och mörker. Utan några större bekymmer hamnade vi så småningom i Bordon och trillade ganska trötta in på Havanna Officers Mess. Väl mottagna av Fredrik och Craig valde vi att strunta i oktoberfesten som pågick i mässens pub, till förmån för lite extra sömn. Detta visade sig vara ett klokt val då vi var betydligt piggare på morgonen efter än grabbarna som hinkat öl.

På fredagen träffade vi Tony och lastade av vår utrustning i deras gigantiska mc-garage. Tror nästan att om vi slår ihop alla förbands mc-garage så kanske vi kommer upp i klass med deras. Då var detta endast för förarna i Team REME dvs 6-8st. Förbandets övriga mc-åkare fick samsas i en nästan lika stor byggnad. Jag lovar de behövde inte trängas där heller.

Innan lunch bar det iväg ut på deras träningsområde där vi tränade lite trial. Här konstaterades ganska omgående att styrstopp är av ondo när man kör trial och de skruvades antingen bort helt eller skruvades in i botten. Här visade Christer hur man tog sig en microtupplur i samband med överfart av hal trädstam och Tony visade att vi var lite efter i trialkunskaper. Avslutningsvis sotade vi ur hojarna ordentligt i den våta sanden. Snabb spolning och sen mat.

Eftermiddagen ägnades åt att åka ut till tävlingsområdet och titta på ett trialprov och gå specialprovet ett varv. Vi tyckte trialprovet verkade svårt men det visade sig vara ett av de enklaste! Eftersom vi ingick i Anglo/Swe slapp vi besiktning av hojarna och kunde anmäla oss och få startnummer direkt. Vi fick en snabb genomgång av tävlingsupplägg och regler av Mike Tissard och sen bar det iväg tillbaka till Bordon för mat och vila.

Lördag morgon rullade vi in på tävlingsplatsen och satte upp tält och lastade ur hojarna. Mycket prylar blir det men med hjälp av Christer blev det ganska bra ordning.

Efter fotografering tillsammans med britterna så var det dags för start. 4 varv på en 14km lång bana med 10 trialsektioner längs banan. Det var gott om tid och man kunde gå alla sektionerna innan man körde. Våra brittiska vänner visade hur man skulle göra och vi visade hur man inte skulle göra. När vi kom in till service tankade Christer hojarna och vi åt av mat och snacks som han förtjänstfullt lagt fram snyggt och prydligt.

Det var ganska blött och lerigt på delar av banan och efter målgång var det byte av bromsbelägg och justering av kedjan. Som tur var hade vi alla fräscha drivpaket och ingen hade heller kört slut på kopplingslamellerna.

Allt stuvades in i skåpbilen igen och sen åkte vi tillbaka till Bordon för att återställa underhållssäkerheten och äta middag. Som tur var hade vi tillgång till 3 tvättmaskiner (även om en kräktes lervatten över hela golvet), 3 torktumlare och ett torkrum.

Söndag morgon och vi var alla taggade för att börja köra fort, banan skulle köras 5 varv. Christer värmde upp med att bära verktygslåda, dunkar, miljömattor, depåställ, mat och vatten till depån. På de två första varven hade man 50min/varv idealtid inklusive specialprov och resterande kördes utan specialprov men då med 40, 35 resp 28 minuter idealtid. Då vi kom in efter första varvet, på ca 32 minuter för mig Fredrik och Stefan och några plus för Johan kändes det ovisst om vi skulle klara tiderna på slutet då banan redan hade börjat bli rejält uppkörd på vissa ställen. På specialprovet hade vi alla olika missöden med fastkörningar och förare som kört fast framför oss så vi låg ganska jämt i tiderna. Mellan varje varv kom vi in i depån och där stod Christer och putsade glasögon och såg till att vi fick både dricka och mat.

Efter hand som tiderna blev snävare vreds det längre och längre på gasrullen och på sista varvet drog vi så fort vi kunde utan att riskera att krascha eller köra fast. På ett parti längs en smal grusväg fick undertecknad upp Husabergen i en hastighet som gett fortkörningsböter på svensk motorväg. Detta för att komma förbi varvade förare innan man gick in i skogen igen. Detta varvades med partier då det gick på lägsta växeln där avstånden mellan träden var precis så styret gick mellan.

Vid målgång konstaterade vi att alla var hela och glada och ingen hade kört sönder något. Christer bar tillbaka allt till bilen och några av oss andra passade på att visa våra bleka kroppar för roade soldater medan de leriga crosskläderna byttes mot lite mer respektabla inför prisutdelningen.

Precis som tidigare år var det ett gediget prisbord. En General med de största ögonbryn vi någonsin sett höll ett långt tal om hur viktigt det var att utöka motorsporten inom British Army innan han delade ut alla priser. Tänk om en svensk general skulle säga det!

Väl tillbaka i Bordon tvättades hojarna innan allt lastades för hemtransporten.

Kvällen avnjöts med middag och gåvoceremoni tillsammans med våra brittiska vänner. I puben spelade vi musik från Christers hårdrocksband och drack öl och port. Efter att vi berättat om Stångebro och SM i extremenduro var de sugna på att komma till Sverige till sommaren.

Måndag morgon styrde Fredrik och Stefan skåpbilen mot Eurotunneln och den långa vägen hem medan vi övriga körde mot London och flyget hem.

Detta utbyte är något vi ska värna om i klubben. I framtiden kanske vi tom kan utöka antalet deltagare om klubbens budget tillåter. Det finns klasser för ”civilanställda”, soldater, OF/OR, och veteraner/pensionärer. Banan är av sådan karaktär att alla kan ta sig runt.

Vi var alla överens om att vi haft en fantastisk helg och att vi inte hade mer att önska av gästfriheten och servicen våra vänner gav oss.

// Mattias Roslund

Skribent: Lotta Roslund

Postadress:
Försvarsmaktens EK - Motorcykel och Snöskoter
Vanja Kollmann, Nysätra 14
74963 Örsundsbro

Kontakt:
Tel: 0707-385657
E-post: This is a mailto link

Se all info